På italienska finns det fyra huvudsakliga verbformer: indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ. Var och en av dessa former används för att uttrycka olika avsikter, handlingar eller tillstånd.
Indikativ uttrycker fakta, konjunktiv uttrycker tvivel och önskningar, konditionalis används för hypotetiska situationer, och imperativ används för befaller och önskemål.
Att kunna böja verb korrekt i dessa former gör att du enkelt kan uttrycka olika tankar och känslor i vardagliga samtal.
Non bisogna spigrire quando si affrontano nuove sfide.
spigrire : bli snål
spi|grì|re
: (accento grave)
indicativo spigrire. Indikativ form av verbet spigrire
Tempo semplice
spigrire presente |
||
io | spigrisco |
🔊
|
tu | spigrisci |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigrisce |
🔊
|
noi | spigriamo |
🔊
|
voi | spigrite |
🔊
|
loro | spigriscono |
🔊
|
Tempo semplice
spigrire imperfetto |
||
io | spigrivo |
🔊
|
tu | spigrivi |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigriva |
🔊
|
noi | spigrivamo |
🔊
|
voi | spigrivate |
🔊
|
loro | spigrivano |
🔊
|
Tempo semplice
spigrire futuro semplice |
||
io | spigrirò |
🔊
|
tu | spigrirai |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigrirà |
🔊
|
noi | spigriremo |
🔊
|
voi | spigrirete |
🔊
|
loro | spigriranno |
🔊
|
Tempo semplice
spigrire passato remoto |
||
io | spigrii |
🔊
|
tu | spigristi |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigrì |
🔊
|
noi | spigrimmo |
🔊
|
voi | spigriste |
🔊
|
loro | spigrirono |
🔊
|
Tempo composto
spigrire futuro anteriore |
||
io | sarò spigrito(a) |
🔊
|
tu | sarai spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | sarà spigrito(a) |
🔊
|
noi | saremo spigriti(e) |
🔊
|
voi | sarete spigriti(e) |
🔊
|
loro | saranno spigriti(e) |
🔊
|
Tempo composto
spigrire passato prossimo |
||
io | sono spigrito(a) |
🔊
|
tu | sei spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | è spigrito(a) |
🔊
|
noi | siamo spigriti(e) |
🔊
|
voi | siete spigriti(e) |
🔊
|
loro | sono spigriti(e) |
🔊
|
Tempo composto
spigrire trapassato prossimo |
||
io | ero spigrito(a) |
🔊
|
tu | eri spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | era spigrito(a) |
🔊
|
noi | eravamo spigriti(e) |
🔊
|
voi | eravate spigriti(e) |
🔊
|
loro | erano spigriti(e) |
🔊
|
Tempo composto
spigrire trapassato remoto |
||
io | fui spigrito(a) |
🔊
|
tu | fosti spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | fu spigrito(a) |
🔊
|
noi | fummo spigriti(e) |
🔊
|
voi | foste spigriti(e) |
🔊
|
loro | furono spigriti(e) |
🔊
|
Allmän information om indikativ (Indicativo) i italienska verb
Indikativ (Indicativo) är ett av de grundläggande verbmodi i det italienska språket och används för att uttrycka handlingar, tillstånd eller händelser som anses vara verkliga eller säkra. Det används för att beskriva fakta, vardagsrutiner och objektiva situationer.
Till exempel visar meningar som "Io vado al mercato" eller "Loro studiano per l'esame" hur indikativ används för att förmedla konkret information.
Detta modus kan böjas i olika tempus, såsom presens, preteritum och futurum, vilket möjliggör en exakt tidsplacering av handlingar. Att förstå indikativ är avgörande för effektiv kommunikation och för att greppa nyanserna i det italienska språket.
congiuntivo spigrire. Konjunktiv form av verbet spigrire
Tempo semplice
spigrire congiuntivo presente |
||
io | spigrisca |
🔊
|
tu | spigrisca |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigrisca |
🔊
|
noi | spigriamo |
🔊
|
voi | spigriate |
🔊
|
loro | spigriscano |
🔊
|
Tempo semplice
spigrire congiuntivo imperfetto |
||
io | spigrissi |
🔊
|
tu | spigrissi |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigrisse |
🔊
|
noi | spigrissimo |
🔊
|
voi | spigriste |
🔊
|
loro | spigrissero |
🔊
|
Tempo composto
spigrire congiuntivo passato |
||
io | sia spigrito(a) |
🔊
|
tu | sia spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | sia spigrito(a) |
🔊
|
noi | siamo spigriti(e) |
🔊
|
voi | siate spigriti(e) |
🔊
|
loro | siano spigriti(e) |
🔊
|
Tempo composto
spigrire congiuntivo trapassato |
||
io | fossi spigrito(a) |
🔊
|
tu | fossi spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | fosse spigrito(a) |
🔊
|
noi | fossimo spigriti(e) |
🔊
|
voi | foste spigriti(e) |
🔊
|
loro | fossero spigriti(e) |
🔊
|
Allmän information om konjunktiv (Congiuntivo) i italienska verb
Konjunktiv (Congiuntivo) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka osäkerhet, önskningar, känslor och hypotetiska situationer. Det används när man talar om handlingar som inte är säkra eller verkliga, till exempel vid tvivel eller möjligheter.
Till exempel visar meningar som "Spero che tu venga" eller "Se avessi tempo, partirei" hur konjunktiv används för att spegla sinnestillstånd eller händelser som är beroende av villkor.
Detta modus kan förekomma i olika tempus, såsom presens och imperfekt, och är viktigt för nyanserad kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
condizionale spigrire. Konditional form av verbet spigrire
Tempo semplice
spigrire condizionale presente |
||
io | spigrirei |
🔊
|
tu | spigriresti |
🔊
|
lui/lei/Lei | spigrirebbe |
🔊
|
noi | spigriremmo |
🔊
|
voi | spigrireste |
🔊
|
loro | spigrerebbero |
🔊
|
Tempo composto
spigrire condizionale passato |
||
io | sarei spigrito(a) |
🔊
|
tu | saresti spigrito(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | sarebbe spigrito(a) |
🔊
|
noi | saremmo spigriti(e) |
🔊
|
voi | sareste spigriti(e) |
🔊
|
loro | sarebbero spigriti(e) |
🔊
|
Allmän information om konditionalis (Condizionale) i italienska verb
Konjunktiv (Condizionale) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka handlingar eller tillstånd som är beroende av specifika villkor. Det används ofta för att formulera önskningar, förfrågningar eller hypotetiska situationer som inte är säkra.
Till exempel visar meningar som "Vorrei un caffè" eller "Se avessi più tempo, viaggerei di più" hur konditionalis används för att uttrycka situationer som är beroende av vissa omständigheter.
Detta modus kan böjas i tempus som presens och preteritum och är viktigt för tydlig kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
imperativo spigrire. Imperativ form av verbet spigrire
spigrire imperativo |
||
tu | spigri |
🔊
|
noi | spigriamo |
🔊
|
voi | spigrite |
🔊
|
spigrire congiuntivo esortativo |
||
Lei | spigrisca |
🔊
|
Che lui/lei | spigrisca |
🔊
|
Che loro | spigriscano |
🔊
|
Allmän information om imperativ (Imperativo) i italienska verb
Imperativ (Imperativo) är ett grundläggande modus i det italienska språket, som används för att ge kommandon, instruktioner eller råd. Det böjs för andra person singular, andra person plural och första person plural.
Till exempel visar meningar som "Fai attenzione!" eller "Parlate lentamente!" hur imperativ används för att kommunicera direkt och tydligt. Även uttrycket "Andiamo!", som används för att bjuda in till att göra något tillsammans, är ett exempel på imperativ.
Det är dock viktigt att notera att imperativ inte har former för tredje person singular och plural. I dessa fall används konjunktiv (Congiuntivo) för att uttrycka önskningar eller rekommendationer på ett mjukare sätt. Detta gör italienskan unik, eftersom konjunktiv tillför en nyans av artighet och finess i samtal.
Att förstå imperativet och använda det korrekt är avgörande för en effektiv kommunikation och för att behålla en vänlig ton i vardagliga interaktioner.
Här är varför det är viktigt att använda vår konjugationstränare för att lära sig italienska!
Verbets böjning är en av de svåraste delarna i det italienska språket, och att bemästra det kräver regelbunden träning.
Med vårt interaktiva verktyg kan du öva på ett roligt och personligt sätt, där du tar dig an både de vanligaste verben och de mer utmanande. Vår tränare hjälper dig att förbättra både noggrannhet och hastighet, vilket gör din kommunikation smidigare.
Oavsett om du är nybörjare eller mer avancerad hjälper vår konjugationstränare dig att ta dina språkkunskaper till nästa nivå!