🔍
    sense 1v
    sense 2v
    På italienska finns det fyra huvudsakliga verbformer: indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ. Var och en av dessa former används för att uttrycka olika avsikter, handlingar eller tillstånd.
    Indikativ uttrycker fakta, konjunktiv uttrycker tvivel och önskningar, konditionalis används för hypotetiska situationer, och imperativ används för befaller och önskemål.
    Att kunna böja verb korrekt i dessa former gör att du enkelt kan uttrycka olika tankar och känslor i vardagliga samtal.
    La puntura ha fatto pungere il dito. (Alessandro Manzoni, I Promessi Sposi)
    verbo irregolare
    pungere : sticka / genomborra
    pùn|ge|re : (accento grave)

    indicativo pungere. Indikativ form av verbet pungere


    Tempo semplice

    pungere presente

    io pungo
    🔊
    tu pungi
    🔊
    lui/lei/Lei punge
    🔊
    noi pungiamo
    🔊
    voi pungete
    🔊
    loro pungono
    🔊
    Tempo semplice

    pungere imperfetto

    io pungevo
    🔊
    tu pungevi
    🔊
    lui/lei/Lei pungeva
    🔊
    noi pungevamo
    🔊
    voi pungevate
    🔊
    loro pungevano
    🔊

    Tempo semplice

    pungere futuro semplice

    io pungerò
    🔊
    tu pungerai
    🔊
    lui/lei/Lei pungerà
    🔊
    noi pungeremo
    🔊
    voi pungerete
    🔊
    loro pungeranno
    🔊
    Tempo semplice

    pungere passato remoto

    io punsi
    🔊
    tu pungesti
    🔊
    lui/lei/Lei punse
    🔊
    noi pungemmo
    🔊
    voi pungeste
    🔊
    loro punsero
    🔊

    Tempo composto

    pungere futuro anteriore

    io avrò punto
    🔊
    tu avrai punto
    🔊
    lui/lei/Lei avrà punto
    🔊
    noi avremo punto
    🔊
    voi avrete punto
    🔊
    loro avranno punto
    🔊
    Tempo composto

    pungere passato prossimo

    io ho punto
    🔊
    tu hai punto
    🔊
    lui/lei/Lei ha punto
    🔊
    noi abbiamo punto
    🔊
    voi avete punto
    🔊
    loro hanno punto
    🔊

    Tempo composto

    pungere trapassato prossimo

    io avevo punto
    🔊
    tu avevi punto
    🔊
    lui/lei/Lei aveva punto
    🔊
    noi avevamo punto
    🔊
    voi avevate punto
    🔊
    loro avevano punto
    🔊
    Tempo composto

    pungere trapassato remoto

    io ebbi punto
    🔊
    tu avesti punto
    🔊
    lui/lei/Lei ebbe punto
    🔊
    noi avemmo punto
    🔊
    voi aveste punto
    🔊
    loro ebbero punto
    🔊

    Allmän information om indikativ (Indicativo) i italienska verb

    Indikativ (Indicativo) är ett av de grundläggande verbmodi i det italienska språket och används för att uttrycka handlingar, tillstånd eller händelser som anses vara verkliga eller säkra. Det används för att beskriva fakta, vardagsrutiner och objektiva situationer.
    Till exempel visar meningar som "Io vado al mercato" eller "Loro studiano per l'esame" hur indikativ används för att förmedla konkret information.
    Detta modus kan böjas i olika tempus, såsom presens, preteritum och futurum, vilket möjliggör en exakt tidsplacering av handlingar. Att förstå indikativ är avgörande för effektiv kommunikation och för att greppa nyanserna i det italienska språket.

    congiuntivo pungere. Konjunktiv form av verbet pungere


    Tempo semplice

    pungere congiuntivo presente

    io punga
    🔊
    tu punga
    🔊
    lui/lei/Lei punga
    🔊
    noi pungiamo
    🔊
    voi pungiate
    🔊
    loro pungano
    🔊
    Tempo semplice

    pungere congiuntivo imperfetto

    io pungessi
    🔊
    tu pungessi
    🔊
    lui/lei/Lei pungesse
    🔊
    noi pungessimo
    🔊
    voi pungeste
    🔊
    loro pungessero
    🔊

    Tempo composto

    pungere congiuntivo passato

    io abbia punto
    🔊
    tu abbia punto
    🔊
    lui/lei/Lei abbia punto
    🔊
    noi abbiamo punto
    🔊
    voi abbiate punto
    🔊
    loro abbiano punto
    🔊
    Tempo composto

    pungere congiuntivo trapassato

    io avessi punto
    🔊
    tu avessi punto
    🔊
    lui/lei/Lei avesse punto
    🔊
    noi avessimo punto
    🔊
    voi aveste punto
    🔊
    loro avessero punto
    🔊

    Allmän information om konjunktiv (Congiuntivo) i italienska verb

    Konjunktiv (Congiuntivo) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka osäkerhet, önskningar, känslor och hypotetiska situationer. Det används när man talar om handlingar som inte är säkra eller verkliga, till exempel vid tvivel eller möjligheter.
    Till exempel visar meningar som "Spero che tu venga" eller "Se avessi tempo, partirei" hur konjunktiv används för att spegla sinnestillstånd eller händelser som är beroende av villkor.
    Detta modus kan förekomma i olika tempus, såsom presens och imperfekt, och är viktigt för nyanserad kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.

    condizionale pungere. Konditional form av verbet pungere


    Tempo semplice

    pungere condizionale presente

    io pungerei
    🔊
    tu pungeresti
    🔊
    lui/lei/Lei pungerebbe
    🔊
    noi pungeremmo
    🔊
    voi pungereste
    🔊
    loro pungerebbero
    🔊
    Tempo composto

    pungere condizionale passato

    io avrei punto
    🔊
    tu avresti punto
    🔊
    lui/lei/Lei avrebbe punto
    🔊
    noi avremmo punto
    🔊
    voi avreste punto
    🔊
    loro avrebbero punto
    🔊

    Allmän information om konditionalis (Condizionale) i italienska verb

    Konjunktiv (Condizionale) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka handlingar eller tillstånd som är beroende av specifika villkor. Det används ofta för att formulera önskningar, förfrågningar eller hypotetiska situationer som inte är säkra.
    Till exempel visar meningar som "Vorrei un caffè" eller "Se avessi più tempo, viaggerei di più" hur konditionalis används för att uttrycka situationer som är beroende av vissa omständigheter.
    Detta modus kan böjas i tempus som presens och preteritum och är viktigt för tydlig kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.

    imperativo pungere. Imperativ form av verbet pungere


    pungere imperativo

    tu pungi
    🔊
    noi pungiamo
    🔊
    voi pungete
    🔊

    pungere congiuntivo esortativo

    Lei punga
    🔊
    Che lui/lei punga
    🔊
    Che loro pungano
    🔊

    Allmän information om imperativ (Imperativo) i italienska verb

    Imperativ (Imperativo) är ett grundläggande modus i det italienska språket, som används för att ge kommandon, instruktioner eller råd. Det böjs för andra person singular, andra person plural och första person plural.
    Till exempel visar meningar som "Fai attenzione!" eller "Parlate lentamente!" hur imperativ används för att kommunicera direkt och tydligt. Även uttrycket "Andiamo!", som används för att bjuda in till att göra något tillsammans, är ett exempel på imperativ.
    Det är dock viktigt att notera att imperativ inte har former för tredje person singular och plural. I dessa fall används konjunktiv (Congiuntivo) för att uttrycka önskningar eller rekommendationer på ett mjukare sätt. Detta gör italienskan unik, eftersom konjunktiv tillför en nyans av artighet och finess i samtal.
    Att förstå imperativet och använda det korrekt är avgörande för en effektiv kommunikation och för att behålla en vänlig ton i vardagliga interaktioner.

    Här är varför det är viktigt att använda vår konjugationstränare för att lära sig italienska!

    Verbets böjning är en av de svåraste delarna i det italienska språket, och att bemästra det kräver regelbunden träning.
    Med vårt interaktiva verktyg kan du öva på ett roligt och personligt sätt, där du tar dig an både de vanligaste verben och de mer utmanande. Vår tränare hjälper dig att förbättra både noggrannhet och hastighet, vilket gör din kommunikation smidigare.
    Oavsett om du är nybörjare eller mer avancerad hjälper vår konjugationstränare dig att ta dina språkkunskaper till nästa nivå!