På italienska finns det fyra huvudsakliga verbformer: indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ. Var och en av dessa former används för att uttrycka olika avsikter, handlingar eller tillstånd.
Indikativ uttrycker fakta, konjunktiv uttrycker tvivel och önskningar, konditionalis används för hypotetiska situationer, och imperativ används för befaller och önskemål.
Att kunna böja verb korrekt i dessa former gör att du enkelt kan uttrycka olika tankar och känslor i vardagliga samtal.
Mi è piaciuto quel film. (Giovanni Verga, I Malavoglia)
verbo irregolare
piacere : tycka om / behaga
pia|cé|re
: (accento acuto)
indicativo piacere. Indikativ form av verbet piacere
Tempo semplice
piacere presente |
||
io | piaccio |
🔊
|
tu | piaci |
🔊
|
lui/lei/Lei | piace |
🔊
|
noi | piacciamo, piaciamo |
🔊
|
voi | piacete |
🔊
|
loro | piacciono, piaciono |
🔊
|
Tempo semplice
piacere imperfetto |
||
io | piacevo |
🔊
|
tu | piacevi |
🔊
|
lui/lei/Lei | piaceva |
🔊
|
noi | piacevamo |
🔊
|
voi | piacevate |
🔊
|
loro | piacevano |
🔊
|
Tempo semplice
piacere futuro semplice |
||
io | piacerò |
🔊
|
tu | piacerai |
🔊
|
lui/lei/Lei | piacerà |
🔊
|
noi | piaceremo |
🔊
|
voi | piacerete |
🔊
|
loro | piaceranno |
🔊
|
Tempo semplice
piacere passato remoto |
||
io | piacqui |
🔊
|
tu | piacesti |
🔊
|
lui/lei/Lei | piacque |
🔊
|
noi | piacemmo |
🔊
|
voi | piaceste |
🔊
|
loro | piacquero |
🔊
|
Tempo composto
piacere futuro anteriore |
||
io | sarò piaciuto(a) |
🔊
|
tu | sarai piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | sarà piaciuto(a) |
🔊
|
noi | saremo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | sarete piaciuti(e) |
🔊
|
loro | saranno piaciuti(e) |
🔊
|
Tempo composto
piacere passato prossimo |
||
io | sono piaciuto(a) |
🔊
|
tu | sei piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | è piaciuto(a) |
🔊
|
noi | siamo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | siete piaciuti(e) |
🔊
|
loro | sono piaciuti(e) |
🔊
|
Tempo composto
piacere trapassato prossimo |
||
io | ero piaciuto(a) |
🔊
|
tu | eri piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | era piaciuto(a) |
🔊
|
noi | eravamo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | eravate piaciuti(e) |
🔊
|
loro | erano piaciuti(e) |
🔊
|
Tempo composto
piacere trapassato remoto |
||
io | fui piaciuto(a) |
🔊
|
tu | fosti piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | fu piaciuto(a) |
🔊
|
noi | fummo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | foste piaciuti(e) |
🔊
|
loro | furono piaciuti(e) |
🔊
|
Allmän information om indikativ (Indicativo) i italienska verb
Indikativ (Indicativo) är ett av de grundläggande verbmodi i det italienska språket och används för att uttrycka handlingar, tillstånd eller händelser som anses vara verkliga eller säkra. Det används för att beskriva fakta, vardagsrutiner och objektiva situationer.
Till exempel visar meningar som "Io vado al mercato" eller "Loro studiano per l'esame" hur indikativ används för att förmedla konkret information.
Detta modus kan böjas i olika tempus, såsom presens, preteritum och futurum, vilket möjliggör en exakt tidsplacering av handlingar. Att förstå indikativ är avgörande för effektiv kommunikation och för att greppa nyanserna i det italienska språket.
congiuntivo piacere. Konjunktiv form av verbet piacere
Tempo semplice
piacere congiuntivo presente |
||
io | piaccia |
🔊
|
tu | piaccia |
🔊
|
lui/lei/Lei | piaccia |
🔊
|
noi | piacciamo, piaciamo |
🔊
|
voi | piacciate, piaciate |
🔊
|
loro | piacciano |
🔊
|
Tempo semplice
piacere congiuntivo imperfetto |
||
io | piacessi |
🔊
|
tu | piacessi |
🔊
|
lui/lei/Lei | piacesse |
🔊
|
noi | piacessimo |
🔊
|
voi | piaceste |
🔊
|
loro | piacessero |
🔊
|
Tempo composto
piacere congiuntivo passato |
||
io | sia piaciuto(a) |
🔊
|
tu | sia piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | sia piaciuto(a) |
🔊
|
noi | siamo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | siate piaciuti(e) |
🔊
|
loro | siano piaciuti(e) |
🔊
|
Tempo composto
piacere congiuntivo trapassato |
||
io | fossi piaciuto(a) |
🔊
|
tu | fossi piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | fosse piaciuto(a) |
🔊
|
noi | fossimo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | foste piaciuti(e) |
🔊
|
loro | fossero piaciuti(e) |
🔊
|
Allmän information om konjunktiv (Congiuntivo) i italienska verb
Konjunktiv (Congiuntivo) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka osäkerhet, önskningar, känslor och hypotetiska situationer. Det används när man talar om handlingar som inte är säkra eller verkliga, till exempel vid tvivel eller möjligheter.
Till exempel visar meningar som "Spero che tu venga" eller "Se avessi tempo, partirei" hur konjunktiv används för att spegla sinnestillstånd eller händelser som är beroende av villkor.
Detta modus kan förekomma i olika tempus, såsom presens och imperfekt, och är viktigt för nyanserad kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
condizionale piacere. Konditional form av verbet piacere
Tempo semplice
piacere condizionale presente |
||
io | piacerei |
🔊
|
tu | piaceresti |
🔊
|
lui/lei/Lei | piacerebbe |
🔊
|
noi | piaceremmo |
🔊
|
voi | piacereste |
🔊
|
loro | piacerebbero |
🔊
|
Tempo composto
piacere condizionale passato |
||
io | sarei piaciuto(a) |
🔊
|
tu | saresti piaciuto(a) |
🔊
|
lui/lei/Lei | sarebbe piaciuto(a) |
🔊
|
noi | saremmo piaciuti(e) |
🔊
|
voi | sareste piaciuti(e) |
🔊
|
loro | sarebbero piaciuti(e) |
🔊
|
Allmän information om konditionalis (Condizionale) i italienska verb
Konjunktiv (Condizionale) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka handlingar eller tillstånd som är beroende av specifika villkor. Det används ofta för att formulera önskningar, förfrågningar eller hypotetiska situationer som inte är säkra.
Till exempel visar meningar som "Vorrei un caffè" eller "Se avessi più tempo, viaggerei di più" hur konditionalis används för att uttrycka situationer som är beroende av vissa omständigheter.
Detta modus kan böjas i tempus som presens och preteritum och är viktigt för tydlig kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
imperativo piacere. Imperativ form av verbet piacere
piacere imperativo |
||
tu | piaci |
🔊
|
noi | piacciamo |
🔊
|
voi | piacete |
🔊
|
piacere congiuntivo esortativo |
||
Lei | piaccia |
🔊
|
Che lui/lei | piaccia |
🔊
|
Che loro | piacciano |
🔊
|
Allmän information om imperativ (Imperativo) i italienska verb
Imperativ (Imperativo) är ett grundläggande modus i det italienska språket, som används för att ge kommandon, instruktioner eller råd. Det böjs för andra person singular, andra person plural och första person plural.
Till exempel visar meningar som "Fai attenzione!" eller "Parlate lentamente!" hur imperativ används för att kommunicera direkt och tydligt. Även uttrycket "Andiamo!", som används för att bjuda in till att göra något tillsammans, är ett exempel på imperativ.
Det är dock viktigt att notera att imperativ inte har former för tredje person singular och plural. I dessa fall används konjunktiv (Congiuntivo) för att uttrycka önskningar eller rekommendationer på ett mjukare sätt. Detta gör italienskan unik, eftersom konjunktiv tillför en nyans av artighet och finess i samtal.
Att förstå imperativet och använda det korrekt är avgörande för en effektiv kommunikation och för att behålla en vänlig ton i vardagliga interaktioner.
Här är varför det är viktigt att använda vår konjugationstränare för att lära sig italienska!
Verbets böjning är en av de svåraste delarna i det italienska språket, och att bemästra det kräver regelbunden träning.
Med vårt interaktiva verktyg kan du öva på ett roligt och personligt sätt, där du tar dig an både de vanligaste verben och de mer utmanande. Vår tränare hjälper dig att förbättra både noggrannhet och hastighet, vilket gör din kommunikation smidigare.
Oavsett om du är nybörjare eller mer avancerad hjälper vår konjugationstränare dig att ta dina språkkunskaper till nästa nivå!