🔍
    sense 2v
    sense 1v
    På italienska finns det fyra huvudsakliga verbformer: indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ. Var och en av dessa former används för att uttrycka olika avsikter, handlingar eller tillstånd.
    Indikativ uttrycker fakta, konjunktiv uttrycker tvivel och önskningar, konditionalis används för hypotetiska situationer, och imperativ används för befaller och önskemål.
    Att kunna böja verb korrekt i dessa former gör att du enkelt kan uttrycka olika tankar och känslor i vardagliga samtal.
    La storia ha intrigato molti lettori. (Luigi Pirandello, Il Fu Mattia Pascal)
    intrigare : intrigera
    in|tri||re : (accento grave)

    indicativo intrigare. Indikativ form av verbet intrigare


    Tempo semplice

    intrigare presente

    io intrigo
    🔊
    tu intrighi
    🔊
    lui/lei/Lei intriga
    🔊
    noi intrighiamo
    🔊
    voi intrigate
    🔊
    loro intrigano
    🔊
    Tempo semplice

    intrigare imperfetto

    io intrigavo
    🔊
    tu intrigavi
    🔊
    lui/lei/Lei intrigava
    🔊
    noi intrigavamo
    🔊
    voi intrigavate
    🔊
    loro intrigavano
    🔊

    Tempo semplice

    intrigare futuro semplice

    io intrigherò
    🔊
    tu intrigherai
    🔊
    lui/lei/Lei intrigherà
    🔊
    noi intrigheremo
    🔊
    voi intrigherete
    🔊
    loro intrigheranno
    🔊
    Tempo semplice

    intrigare passato remoto

    io intrigai
    🔊
    tu intrigasti
    🔊
    lui/lei/Lei intrigò
    🔊
    noi intrigammo
    🔊
    voi intrigaste
    🔊
    loro intrigarono
    🔊

    Tempo composto

    intrigare futuro anteriore

    io avrò intrigato
    🔊
    tu avrai intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei avrà intrigato
    🔊
    noi avremo intrigato
    🔊
    voi avrete intrigato
    🔊
    loro avranno intrigato
    🔊
    Tempo composto

    intrigare passato prossimo

    io ho intrigato
    🔊
    tu hai intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei ha intrigato
    🔊
    noi abbiamo intrigato
    🔊
    voi avete intrigato
    🔊
    loro hanno intrigato
    🔊

    Tempo composto

    intrigare trapassato prossimo

    io avevo intrigato
    🔊
    tu avevi intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei aveva intrigato
    🔊
    noi avevamo intrigato
    🔊
    voi avevate intrigato
    🔊
    loro avevano intrigato
    🔊
    Tempo composto

    intrigare trapassato remoto

    io ebbi intrigato
    🔊
    tu avesti intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei ebbe intrigato
    🔊
    noi avemmo intrigato
    🔊
    voi aveste intrigato
    🔊
    loro ebbero intrigato
    🔊

    Allmän information om indikativ (Indicativo) i italienska verb

    Indikativ (Indicativo) är ett av de grundläggande verbmodi i det italienska språket och används för att uttrycka handlingar, tillstånd eller händelser som anses vara verkliga eller säkra. Det används för att beskriva fakta, vardagsrutiner och objektiva situationer.
    Till exempel visar meningar som "Io vado al mercato" eller "Loro studiano per l'esame" hur indikativ används för att förmedla konkret information.
    Detta modus kan böjas i olika tempus, såsom presens, preteritum och futurum, vilket möjliggör en exakt tidsplacering av handlingar. Att förstå indikativ är avgörande för effektiv kommunikation och för att greppa nyanserna i det italienska språket.

    congiuntivo intrigare. Konjunktiv form av verbet intrigare


    Tempo semplice

    intrigare congiuntivo presente

    io intrighi
    🔊
    tu intrighi
    🔊
    lui/lei/Lei intrighi
    🔊
    noi intrighiamo
    🔊
    voi intrighiate
    🔊
    loro intrighino
    🔊
    Tempo semplice

    intrigare congiuntivo imperfetto

    io intrigassi
    🔊
    tu intrigassi
    🔊
    lui/lei/Lei intrigasse
    🔊
    noi intrigassimo
    🔊
    voi intrigaste
    🔊
    loro intrigassero
    🔊

    Tempo composto

    intrigare congiuntivo passato

    io abbia intrigato
    🔊
    tu abbia intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei abbia intrigato
    🔊
    noi abbiamo intrigato
    🔊
    voi abbiate intrigato
    🔊
    loro abbiano intrigato
    🔊
    Tempo composto

    intrigare congiuntivo trapassato

    io avessi intrigato
    🔊
    tu avessi intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei avesse intrigato
    🔊
    noi avessimo intrigato
    🔊
    voi aveste intrigato
    🔊
    loro avessero intrigato
    🔊

    Allmän information om konjunktiv (Congiuntivo) i italienska verb

    Konjunktiv (Congiuntivo) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka osäkerhet, önskningar, känslor och hypotetiska situationer. Det används när man talar om handlingar som inte är säkra eller verkliga, till exempel vid tvivel eller möjligheter.
    Till exempel visar meningar som "Spero che tu venga" eller "Se avessi tempo, partirei" hur konjunktiv används för att spegla sinnestillstånd eller händelser som är beroende av villkor.
    Detta modus kan förekomma i olika tempus, såsom presens och imperfekt, och är viktigt för nyanserad kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.

    condizionale intrigare. Konditional form av verbet intrigare


    Tempo semplice

    intrigare condizionale presente

    io intrigherei
    🔊
    tu intrigheresti
    🔊
    lui/lei/Lei intrigherebbe
    🔊
    noi intrigheremmo
    🔊
    voi intrighereste
    🔊
    loro intrigherebbero
    🔊
    Tempo composto

    intrigare condizionale passato

    io avrei intrigato
    🔊
    tu avresti intrigato
    🔊
    lui/lei/Lei avrebbe intrigato
    🔊
    noi avremmo intrigato
    🔊
    voi avreste intrigato
    🔊
    loro avrebbero intrigato
    🔊

    Allmän information om konditionalis (Condizionale) i italienska verb

    Konjunktiv (Condizionale) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka handlingar eller tillstånd som är beroende av specifika villkor. Det används ofta för att formulera önskningar, förfrågningar eller hypotetiska situationer som inte är säkra.
    Till exempel visar meningar som "Vorrei un caffè" eller "Se avessi più tempo, viaggerei di più" hur konditionalis används för att uttrycka situationer som är beroende av vissa omständigheter.
    Detta modus kan böjas i tempus som presens och preteritum och är viktigt för tydlig kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.

    imperativo intrigare. Imperativ form av verbet intrigare


    intrigare imperativo

    tu intriga
    🔊
    noi intrighiamo
    🔊
    voi intrigate
    🔊

    intrigare congiuntivo esortativo

    Lei intrighi
    🔊
    Che lui/lei intrighi
    🔊
    Che loro intrighino
    🔊

    Allmän information om imperativ (Imperativo) i italienska verb

    Imperativ (Imperativo) är ett grundläggande modus i det italienska språket, som används för att ge kommandon, instruktioner eller råd. Det böjs för andra person singular, andra person plural och första person plural.
    Till exempel visar meningar som "Fai attenzione!" eller "Parlate lentamente!" hur imperativ används för att kommunicera direkt och tydligt. Även uttrycket "Andiamo!", som används för att bjuda in till att göra något tillsammans, är ett exempel på imperativ.
    Det är dock viktigt att notera att imperativ inte har former för tredje person singular och plural. I dessa fall används konjunktiv (Congiuntivo) för att uttrycka önskningar eller rekommendationer på ett mjukare sätt. Detta gör italienskan unik, eftersom konjunktiv tillför en nyans av artighet och finess i samtal.
    Att förstå imperativet och använda det korrekt är avgörande för en effektiv kommunikation och för att behålla en vänlig ton i vardagliga interaktioner.

    Här är varför det är viktigt att använda vår konjugationstränare för att lära sig italienska!

    Verbets böjning är en av de svåraste delarna i det italienska språket, och att bemästra det kräver regelbunden träning.
    Med vårt interaktiva verktyg kan du öva på ett roligt och personligt sätt, där du tar dig an både de vanligaste verben och de mer utmanande. Vår tränare hjälper dig att förbättra både noggrannhet och hastighet, vilket gör din kommunikation smidigare.
    Oavsett om du är nybörjare eller mer avancerad hjälper vår konjugationstränare dig att ta dina språkkunskaper till nästa nivå!