På italienska finns det fyra huvudsakliga verbformer: indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ. Var och en av dessa former används för att uttrycka olika avsikter, handlingar eller tillstånd.
Indikativ uttrycker fakta, konjunktiv uttrycker tvivel och önskningar, konditionalis används för hypotetiska situationer, och imperativ används för befaller och önskemål.
Att kunna böja verb korrekt i dessa former gör att du enkelt kan uttrycka olika tankar och känslor i vardagliga samtal.
Lo hanno illuso con false promesse. (Umberto Eco, Il nome della rosa)
verbo irregolare
illudere : lura / bedra
il|lù|de|re
: (accento grave)
indicativo illudere. Indikativ form av verbet illudere
|
Tempo semplice
illudere presente |
||
| io | illudo |
🔊
|
| tu | illudi |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illude |
🔊
|
| noi | illudiamo |
🔊
|
| voi | illudete |
🔊
|
| loro | illudono |
🔊
|
|
Tempo semplice
illudere imperfetto |
||
| io | illudevo |
🔊
|
| tu | illudevi |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illudeva |
🔊
|
| noi | illudevamo |
🔊
|
| voi | illudevate |
🔊
|
| loro | illudevano |
🔊
|
|
Tempo semplice
illudere futuro semplice |
||
| io | illuderò |
🔊
|
| tu | illuderai |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illuderà |
🔊
|
| noi | illuderemo |
🔊
|
| voi | illuderete |
🔊
|
| loro | illuderanno |
🔊
|
|
Tempo semplice
illudere passato remoto |
||
| io | illusi |
🔊
|
| tu | illudesti |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illuse |
🔊
|
| noi | illudemmo |
🔊
|
| voi | illudeste |
🔊
|
| loro | illusero |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere futuro anteriore |
||
| io | avrò illuso |
🔊
|
| tu | avrai illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | avrà illuso |
🔊
|
| noi | avremo illuso |
🔊
|
| voi | avrete illuso |
🔊
|
| loro | avranno illuso |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere passato prossimo |
||
| io | ho illuso |
🔊
|
| tu | hai illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | ha illuso |
🔊
|
| noi | abbiamo illuso |
🔊
|
| voi | avete illuso |
🔊
|
| loro | hanno illuso |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere trapassato prossimo |
||
| io | avevo illuso |
🔊
|
| tu | avevi illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | aveva illuso |
🔊
|
| noi | avevamo illuso |
🔊
|
| voi | avevate illuso |
🔊
|
| loro | avevano illuso |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere trapassato remoto |
||
| io | ebbi illuso |
🔊
|
| tu | avesti illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | ebbe illuso |
🔊
|
| noi | avemmo illuso |
🔊
|
| voi | aveste illuso |
🔊
|
| loro | ebbero illuso |
🔊
|
Allmän information om indikativ (Indicativo) i italienska verb
Indikativ (Indicativo) är ett av de grundläggande verbmodi i det italienska språket och används för att uttrycka handlingar, tillstånd eller händelser som anses vara verkliga eller säkra. Det används för att beskriva fakta, vardagsrutiner och objektiva situationer.
Till exempel visar meningar som "Io vado al mercato" eller "Loro studiano per l'esame" hur indikativ används för att förmedla konkret information.
Detta modus kan böjas i olika tempus, såsom presens, preteritum och futurum, vilket möjliggör en exakt tidsplacering av handlingar. Att förstå indikativ är avgörande för effektiv kommunikation och för att greppa nyanserna i det italienska språket.
congiuntivo illudere. Konjunktiv form av verbet illudere
|
Tempo semplice
illudere congiuntivo presente |
||
| io | illuda |
🔊
|
| tu | illuda |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illuda |
🔊
|
| noi | illudiamo |
🔊
|
| voi | illudiate |
🔊
|
| loro | illudano |
🔊
|
|
Tempo semplice
illudere congiuntivo imperfetto |
||
| io | illudessi |
🔊
|
| tu | illudessi |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illudesse |
🔊
|
| noi | illudessimo |
🔊
|
| voi | illudeste |
🔊
|
| loro | illudessero |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere congiuntivo passato |
||
| io | abbia illuso |
🔊
|
| tu | abbia illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | abbia illuso |
🔊
|
| noi | abbiamo illuso |
🔊
|
| voi | abbiate illuso |
🔊
|
| loro | abbiano illuso |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere congiuntivo trapassato |
||
| io | avessi illuso |
🔊
|
| tu | avessi illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | avesse illuso |
🔊
|
| noi | avessimo illuso |
🔊
|
| voi | aveste illuso |
🔊
|
| loro | avessero illuso |
🔊
|
Allmän information om konjunktiv (Congiuntivo) i italienska verb
Konjunktiv (Congiuntivo) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka osäkerhet, önskningar, känslor och hypotetiska situationer. Det används när man talar om handlingar som inte är säkra eller verkliga, till exempel vid tvivel eller möjligheter.
Till exempel visar meningar som "Spero che tu venga" eller "Se avessi tempo, partirei" hur konjunktiv används för att spegla sinnestillstånd eller händelser som är beroende av villkor.
Detta modus kan förekomma i olika tempus, såsom presens och imperfekt, och är viktigt för nyanserad kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
condizionale illudere. Konditional form av verbet illudere
|
Tempo semplice
illudere condizionale presente |
||
| io | illuderei |
🔊
|
| tu | illuderesti |
🔊
|
| lui/lei/Lei | illuderebbe |
🔊
|
| noi | illuderemmo |
🔊
|
| voi | illudereste |
🔊
|
| loro | illuderebbero |
🔊
|
|
Tempo composto
illudere condizionale passato |
||
| io | avrei illuso |
🔊
|
| tu | avresti illuso |
🔊
|
| lui/lei/Lei | avrebbe illuso |
🔊
|
| noi | avremmo illuso |
🔊
|
| voi | avreste illuso |
🔊
|
| loro | avrebbero illuso |
🔊
|
Allmän information om konditionalis (Condizionale) i italienska verb
Konjunktiv (Condizionale) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka handlingar eller tillstånd som är beroende av specifika villkor. Det används ofta för att formulera önskningar, förfrågningar eller hypotetiska situationer som inte är säkra.
Till exempel visar meningar som "Vorrei un caffè" eller "Se avessi più tempo, viaggerei di più" hur konditionalis används för att uttrycka situationer som är beroende av vissa omständigheter.
Detta modus kan böjas i tempus som presens och preteritum och är viktigt för tydlig kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
imperativo illudere. Imperativ form av verbet illudere
illudere imperativo |
||
| tu | illudi |
🔊
|
| noi | illudiamo |
🔊
|
| voi | illudete |
🔊
|
illudere congiuntivo esortativo |
||
| Lei | illuda |
🔊
|
| Che lui/lei | illuda |
🔊
|
| Che loro | illudano |
🔊
|
Allmän information om imperativ (Imperativo) i italienska verb
Imperativ (Imperativo) är ett grundläggande modus i det italienska språket, som används för att ge kommandon, instruktioner eller råd. Det böjs för andra person singular, andra person plural och första person plural.
Till exempel visar meningar som "Fai attenzione!" eller "Parlate lentamente!" hur imperativ används för att kommunicera direkt och tydligt. Även uttrycket "Andiamo!", som används för att bjuda in till att göra något tillsammans, är ett exempel på imperativ.
Det är dock viktigt att notera att imperativ inte har former för tredje person singular och plural. I dessa fall används konjunktiv (Congiuntivo) för att uttrycka önskningar eller rekommendationer på ett mjukare sätt. Detta gör italienskan unik, eftersom konjunktiv tillför en nyans av artighet och finess i samtal.
Att förstå imperativet och använda det korrekt är avgörande för en effektiv kommunikation och för att behålla en vänlig ton i vardagliga interaktioner.
Här är varför det är viktigt att använda vår konjugationstränare för att lära sig italienska!
Verbets böjning är en av de svåraste delarna i det italienska språket, och att bemästra det kräver regelbunden träning.
Med vårt interaktiva verktyg kan du öva på ett roligt och personligt sätt, där du tar dig an både de vanligaste verben och de mer utmanande. Vår tränare hjälper dig att förbättra både noggrannhet och hastighet, vilket gör din kommunikation smidigare.
Oavsett om du är nybörjare eller mer avancerad hjälper vår konjugationstränare dig att ta dina språkkunskaper till nästa nivå!