På italienska finns det fyra huvudsakliga verbformer: indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ. Var och en av dessa former används för att uttrycka olika avsikter, handlingar eller tillstånd.
Indikativ uttrycker fakta, konjunktiv uttrycker tvivel och önskningar, konditionalis används för hypotetiska situationer, och imperativ används för befaller och önskemål.
Att kunna böja verb korrekt i dessa former gör att du enkelt kan uttrycka olika tankar och känslor i vardagliga samtal.
Abbiamo stipulato un accordo. (Umberto Eco, Il nome della rosa)
stipulare : avtala / stipulera
sti|pu|là|re
: (accento grave)
indicativo stipulare. Indikativ form av verbet stipulare
|
Tempo semplice
Presente stipulare |
||
| io | stipulo |
🔊
|
| tu | stipuli |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipula |
🔊
|
| noi | stipuliamo |
🔊
|
| voi | stipulate |
🔊
|
| loro | stipulano |
🔊
|
|
Tempo semplice
Imperfetto stipulare |
||
| io | stipulavo |
🔊
|
| tu | stipulavi |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipulava |
🔊
|
| noi | stipulavamo |
🔊
|
| voi | stipulavate |
🔊
|
| loro | stipulavano |
🔊
|
|
Tempo semplice
Futuro semplice stipulare |
||
| io | stipulerò |
🔊
|
| tu | stipulerai |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipulerà |
🔊
|
| noi | stipuleremo |
🔊
|
| voi | stipulerete |
🔊
|
| loro | stipuleranno |
🔊
|
|
Tempo semplice
Passato remoto stipulare |
||
| io | stipulai |
🔊
|
| tu | stipulasti |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipulò |
🔊
|
| noi | stipulammo |
🔊
|
| voi | stipulaste |
🔊
|
| loro | stipularono |
🔊
|
|
Tempo composto
Futuro anteriore stipulare |
||
| io | avrò stipulato |
🔊
|
| tu | avrai stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | avrà stipulato |
🔊
|
| noi | avremo stipulato |
🔊
|
| voi | avrete stipulato |
🔊
|
| loro | avranno stipulato |
🔊
|
|
Tempo composto
Passato prossimo stipulare |
||
| io | ho stipulato |
🔊
|
| tu | hai stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | ha stipulato |
🔊
|
| noi | abbiamo stipulato |
🔊
|
| voi | avete stipulato |
🔊
|
| loro | hanno stipulato |
🔊
|
|
Tempo composto
Trapassato prossimo stipulare |
||
| io | avevo stipulato |
🔊
|
| tu | avevi stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | aveva stipulato |
🔊
|
| noi | avevamo stipulato |
🔊
|
| voi | avevate stipulato |
🔊
|
| loro | avevano stipulato |
🔊
|
|
Tempo composto
Trapassato remoto stipulare |
||
| io | ebbi stipulato |
🔊
|
| tu | avesti stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | ebbe stipulato |
🔊
|
| noi | avemmo stipulato |
🔊
|
| voi | aveste stipulato |
🔊
|
| loro | ebbero stipulato |
🔊
|
Allmän information om indikativ (Indicativo) i italienska verb
Indikativ (Indicativo) är ett av de grundläggande verbmodi i det italienska språket och används för att uttrycka handlingar, tillstånd eller händelser som anses vara verkliga eller säkra. Det används för att beskriva fakta, vardagsrutiner och objektiva situationer.
Till exempel visar meningar som "Io vado al mercato" eller "Loro studiano per l'esame" hur indikativ används för att förmedla konkret information.
Detta modus kan böjas i olika tempus, såsom presens, preteritum och futurum, vilket möjliggör en exakt tidsplacering av handlingar. Att förstå indikativ är avgörande för effektiv kommunikation och för att greppa nyanserna i det italienska språket.
congiuntivo stipulare. Konjunktiv form av verbet stipulare
|
Tempo semplice
Congiuntivo presente stipulare |
||
| io | stipuli |
🔊
|
| tu | stipuli |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipuli |
🔊
|
| noi | stipuliamo |
🔊
|
| voi | stipuliate |
🔊
|
| loro | stipulino |
🔊
|
|
Tempo semplice
Congiuntivo imperfetto stipulare |
||
| io | stipulassi |
🔊
|
| tu | stipulassi |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipulasse |
🔊
|
| noi | stipulassimo |
🔊
|
| voi | stipulaste |
🔊
|
| loro | stipulassero |
🔊
|
|
Tempo composto
Congiuntivo passato stipulare |
||
| io | abbia stipulato |
🔊
|
| tu | abbia stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | abbia stipulato |
🔊
|
| noi | abbiamo stipulato |
🔊
|
| voi | abbiate stipulato |
🔊
|
| loro | abbiano stipulato |
🔊
|
|
Tempo composto
Congiuntivo trapassato stipulare |
||
| io | avessi stipulato |
🔊
|
| tu | avessi stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | avesse stipulato |
🔊
|
| noi | avessimo stipulato |
🔊
|
| voi | aveste stipulato |
🔊
|
| loro | avessero stipulato |
🔊
|
Allmän information om konjunktiv (Congiuntivo) i italienska verb
Konjunktiv (Congiuntivo) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka osäkerhet, önskningar, känslor och hypotetiska situationer. Det används när man talar om handlingar som inte är säkra eller verkliga, till exempel vid tvivel eller möjligheter.
Till exempel visar meningar som "Spero che tu venga" eller "Se avessi tempo, partirei" hur konjunktiv används för att spegla sinnestillstånd eller händelser som är beroende av villkor.
Detta modus kan förekomma i olika tempus, såsom presens och imperfekt, och är viktigt för nyanserad kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
condizionale stipulare. Konditional form av verbet stipulare
|
Tempo semplice
Condizionale presente stipulare |
||
| io | stipulerei |
🔊
|
| tu | stipuleresti |
🔊
|
| lui/lei/Lei | stipulerebbe |
🔊
|
| noi | stipuleremmo |
🔊
|
| voi | stipulereste |
🔊
|
| loro | stipulerebbero |
🔊
|
|
Tempo composto
Condizionale passato stipulare |
||
| io | avrei stipulato |
🔊
|
| tu | avresti stipulato |
🔊
|
| lui/lei/Lei | avrebbe stipulato |
🔊
|
| noi | avremmo stipulato |
🔊
|
| voi | avreste stipulato |
🔊
|
| loro | avrebbero stipulato |
🔊
|
Allmän information om konditionalis (Condizionale) i italienska verb
Konjunktiv (Condizionale) är ett grundläggande verbmodus i det italienska språket, som används för att uttrycka handlingar eller tillstånd som är beroende av specifika villkor. Det används ofta för att formulera önskningar, förfrågningar eller hypotetiska situationer som inte är säkra.
Till exempel visar meningar som "Vorrei un caffè" eller "Se avessi più tempo, viaggerei di più" hur konditionalis används för att uttrycka situationer som är beroende av vissa omständigheter.
Detta modus kan böjas i tempus som presens och preteritum och är viktigt för tydlig kommunikation och för att uttrycka komplexa tankar på italienska.
imperativo stipulare. Imperativ form av verbet stipulare
Imperativo stipulare |
||
| tu | stipula |
🔊
|
| noi | stipuliamo |
🔊
|
| voi | stipulate |
🔊
|
Congiuntivo stipulare |
||
| Lei | stipuli |
🔊
|
| Che lui/lei | stipuli |
🔊
|
| Che loro | stipulino |
🔊
|
Allmän information om imperativ (Imperativo) i italienska verb
Imperativ (Imperativo) är ett grundläggande modus i det italienska språket, som används för att ge kommandon, instruktioner eller råd. Det böjs för andra person singular, andra person plural och första person plural.
Till exempel visar meningar som "Fai attenzione!" eller "Parlate lentamente!" hur imperativ används för att kommunicera direkt och tydligt. Även uttrycket "Andiamo!", som används för att bjuda in till att göra något tillsammans, är un esempio di imperativ.
Det är dock viktigt att notera att imperativ inte har former för tredje person singular och plural. I dessa fall används konjunktiv (Congiuntivo) för att uttrycka önskningar eller rekommendationer på ett mjukare sätt. Detta gör italienskan unik, eftersom konjunktiv tillför en nyans av artighet och finess i samtal.
Att förstå imperativet och använda det korrekt är avgörande för en effektiv kommunikation och för att behålla en vänlig ton i vardagliga interaktioner.
Här är varför det är viktigt att använda vår konjugationstränare för att lära sig italienska!
Verbets böjning är en av de svåraste delarna i det italienska språket, och att bemästra det kräver regelbunden träning.
Med vårt interaktiva verktyg kan du öva på ett roligt och personligt sätt, där du tar dig an både de vanligaste verben och de mer utmanande. Vår tränare hjälper dig att förbättra både noggrannhet och hastighet, vilket gör din kommunikation smidigare.
Oavsett om du är nybörjare eller mer avancerad hjälper vår konjugationstränare dig att ta dina språkkunskaper till nästa nivå!